En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Det var för längesen i Uppsalas gränder.

.

.

.

.

.

.

.

Igår traskade jag i lite för höga klackar i Uppsalas gränder för att möta världens finaste vänner och dricka drinkar. Jag blev lite för ivrig med min kamera och när jag skulle ta en onödig bild på en vas med en vissen ros i så lade jag min älsklingskofta i värmeljuset som stod på bordet. Jag avbryts i min fotosession av att Siri skriker att det brinner! Det stod lågor i min fina svarta tröja. Med lindriga brännskador, ett moln av bränt hår svävande över bordet, ett hål i koftan och en explosiv skrattsalva så ramlade vi senare ut i natten.

En fin kväll.

Tur att de blev en fin kväll trots uppeldad kofta! Känner igen mig så, hade lika gärna kunnat vara jag!

Men oj! Hoppas du inte har några bestående men iallafall.

Det påminner mig om nyårsafton när min väns hår började brinna och 7 tjejer skriker rätt ut och får panik ;). Tänka sig vad ett värmeljus kan ställa till med.