En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

På jakt efter våren.

Igår stoppade jag två raggsocksbeklädda fötter i mina nya galoscher, hängde kameran över axeln och svepte min mysigaste halsduk runt halsen och begav mig ut i skogen på jakt efter vårtecken. Zally följde givetvis med och jag gjorde en vinterprotest och hade bara en stickad kofta på mig. Fjällrävenjackan fick hänga kvar på sin krok. Jag frös lite lite. Men det var det värt.

Jag blev dock lite besviken när den första synen jag möttes av var den ovan. Snö överallt. Men jag tror våren ligger där under lager av is och bara väntar på att spränga sig igenom. Det är bra att vara hoppfull i alla fall.

Men jag såg i alla fall en liten bäck. Vårtecken nummer ett.

Lite gräs som skymtade fram mellan isfläckarna. Vårtecken nummer två.

Och sedan såklart min söta söta hund. Vårtecken nummer tre.

Emeliefrida 2011-03-07