En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Ja det är sant, jag har ett eget kök.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

 

Jag kan nästan inte förstå att jag har ett eget kök. Med mintgröna köksluckor och knarrande trägolv. Min absoluta favorit är kryddhyllan med hyllorna över. Och min kaffeburk. Och bordet med Perstorpskiva såklart. Och mina fina köksstolar som jag köpte av en tant för 60 kronor styck. Och mina djupa skåp som jag inte för mitt liv förstår hur jag ska kunna fylla. Och klockan över dörren tickar på det hemtrevligt vis. Den fick jag av en gubbe ute i Älvkarleby.

 

Ja, allt är så fint. Varje gång jag går ut och sätter på tevatten så drar jag ett andetag av andakt.

Tack gud.