En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

När tomatplantan spirade.

 

 

 

När jag öppnar altandörren och kikar ut på balkongen så är det en ganska sorglig syn som möter mig. Ett ensamt blombord med några tomma krukor, en regnblöt och smutsig trasmatta och två bord och stolar som blekts lite av solen.

 

Ett riktigt hösttecken är väl när man inser att man måste plocka in sakerna på balkongen och göra klart för vintern? När man måste bära ner trämöblerna och ställa dem i vinterdvala i källaren. Lite sorgligt.

 

Så jag tittar på en bild från i somras när tomatplantan spirade och persiljeskotten för första gången hittade sig väg genom jordlocket. Och längtar tills nästa vår och sommar när man får göra iordning balkongen igen.