En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Tack mormor och tack Annikki Karvinen!

Detta är världens bästa höstjacka. Eller ja, världens bästa jacka överhuvudtaget. Den är lagom lång, lagom varm och jag älskar färgerna och materialet. Jag fick den av min mormor förra hösten och hon köpte den när hon var i Finland av en finländsk designer, Annikki Karvinen.

Jag sökte runt lite på google och hittade till Annikkis hemsida och det visar sig att denna typ av jacka är lite av hennes signaturplagg. Många av plaggen är handgjorda och allt är producerat i Finland. Om man vill så kan man läsa om hennes design här!

Nu älskar jag om möjligt min jacka ännu mer! Tack mormor och tack Annikki Karvinen.

Postat 2011-10-11 klockan 10:19:34 Allmänt Permalink

Kommentarer

malin skriver:

a-v-i-s!

Den 2011-10-11 klockan 12:22:31
URL: http://vekommen.blogspot.com/

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida