En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Mormor.

 

Igår var min mormor på besök och vi drack kaffe ur mina allra bästa koppar från

Uppsala Ekeby. Sedan pratade vi om allt mellan himmel och jord, vattnade mina

pelargonier och sprayade bort löss från mina paprikaplantor. Vi gick på promenad

genom Uppsala och jag visade Carolina Rediviva, Engelska parken, Karin Boye-

biblioteket och Botaniska trädgården. Sedan åt vi kantarellsoppa på Ghunterska

hovkonditoriet. Vi blev så mätta så vi rullade tillbaka till min lägenhet på Salagatan.

Mormor berättade om sin mamma och pappa, och om sin mormor och morfar,

farmor och farfar. Och jag kom på att jag vill börja släktforska. Att allt det där gamla,

sitt arv, vart man kommer ifrån är viktigt. Och fint.

 

På kvällen gick vi ut och åt råbiff och drack ett glas vin. Vi konstaterade att det kändes

kallare i luften och att det blev mörkare tidigare nu.

 

Tack fina mormor.