En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Stockholmslördag.

Denna soliga morgon hade jag gått totalt crazy bananas i mönster på mina kläder. Man blev

nästan lite yr när man tittade på mig. Men hallå, vem har sagt att man inte kan blanda?!

 

 

Jag lade mig på gräsmattan i Galärparken för att invänta Anna och Per.

 

 

Målade på läppstift.

 

 

 

 Vips så var de här!

 

 

 Massa musikmys.

 

 Och blå himmel.

 

 Och så myggbett på foten och solrand efter sandalerna.

 

 

 Sedan fick vi för oss att vi skulle till Gröna Lund. Vi fick nästan dra Anna in i spöktunneln.

 

 

 

 

Snipp och snapp och slut.