Ett kärleksode till balkongen.
Det finns nästan inget finare. Än att vakna med solen i ögonen, sömnigt göra frukost
och smita ut på balkongen med en överfull bricka. Balkongdörren står redan öppen
och man sipprar på morgonkaffet tillsammans med fåglarnas kvitter i syrenbusken.
Det finns nästan inget bättre. Än att sola vita ben bruna med en tidning som skydd
för solen och solglasögonen nedhasade på näsan. Radion står på fönsterbrädan,
isvattnet skvalpar i glaset och hela världen luktar solkräm.
Det finns nästan inget härligare. Än att ha balkongdörren på glänt på eftermiddagen,
och se solen försvinna bakom träden och hustaken. Att smyga ut och vattna blommorna
en extra gång, kanske sätta sig i sin soffa och andas in kvällsluften.
Det finns nästan inget vackrare. Än att sitta under en filt med med sin kärlek, röka en
cigarett och klinga med sina rödvinsglas. Ett ljus står på marken. Det doftar natt, våt
asfalt och varm andedräkt. Och man vill inte vara någon annanstans i hela världen.
Än på sin ärade balkong.
