Sommarnätter och alldeles för mycket skrapsår på benen.
Jag känner att jag bara måste uttrycka min kärlek till Barnen i Bullerbyn.
Det är det verkligen det finaste jag vet!
De gröna ängarna, de bara benen, höskullarna, blommorna, hästarna och
kossorna, de röda stugorna, sommarnätterna, kräftfisket, skrindorna,
bröstsockret till morfar, de flätade korgarna när de går och handlar, fröken,
klassrummet, Lillan, den arga skomakaren, smörgåsarna med prickig korv,
näcken som inte finns, de rutiga förkläderna... ja, jag kan hålla på i alla evighet.
Det får mig att längta till sommarnätter och alldeles för mycket skrapsår på benen.
Jag börjar då nästan gråta.
Var det så här fint att vara barn i 20-talets Sverige?
ja åh älskar barnen i bullerbyn! laddade ner det i vintras när sommarlängtan var som störst. estetiken och stämningen är fantastisk!
