En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Ett bortglömt fat.

Jag tror att jag glömt visa ett av mina fina uppläggningsfat från Rörstrand. Jag hittade

det i vårt skåp hemma i småland och det fick följa med upp till Uppsala. Jag älskar de

bruna och vita blommorna. Det brukar vara ett standardfat för sallad och diverse annat

gott. Som här till exempel!

Postat 2012-11-11 klockan 14:26:11 Allmänt Permalink

Kommentarer

karoline skriver:

Oja, så fint!
Jag har några assietter av dessa också! Gillar dem skarpt!

Den 2012-11-11 klockan 15:44:43
URL: http://www.karolinesvintage.se

karoline skriver:

föresten så gillade jag din senaste kommentar på bloggen hemskt mycket också!!!!!!!!! Du är så fin! KRAM

Svar: Tack! Jag menade varenda ord! :)

Den 2012-11-11 klockan 15:45:04
URL: http://www.karolinesvintage.se

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida