En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Scruncha till at lite.

Ja, fy sjutton. I dessa tider tycker jag att man måste scruncha till det lite. Allt för att göra

vardagen lite mer dräglig. Så varför inte pallra dina hösttrötta ben ner till Glitter och köpa

lite fina scrunchys? Kan glamma till vilken grå vardag som helst. Kolla bara:

Min favorit är den brunmönstrade men jag köpte en svart och en brun också. Faktum är

att de kommer i trepack! När jag jobbade på American Apparel hade jag en svart i sammet.

Den ska letas fram minsann!

Jag menar, alla älskar scrunchys:

Postat 2012-11-13 klockan 15:59:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

lovisa/polichinelle skriver:

åh men ja: http://polichinelle.se/2011/december/elva-frisyrtips.html !

Svar: Vad fint!!

Den 2012-11-13 klockan 17:37:22
URL: http://polichinelle.se

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida