En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Loppisrunda i Ljusdal.

Nej, jag och Mårre kan då inte åka någonstans utan att loppa runt och kika efter

prylar. Ljusdal var inget undantag. 

 

 

 

Vi hittade loppisen Solhuset på Tingsgatan.

 

 

 

Mårten hittade en kostym för en hundralapp.

 

 

 

Där fanns fantastiskt mycket fina skor. Jag köpte ett par som ni ska få se om ni 

kikar in här i dagarna. 

 

 

 

Här fanns en massa kläder. Här barnhörnan av någon anledning. 

 

 

 

I provrummet fanns en så fin fluffig hallonröd pall som jag blev som alldeles betuttad

i. Kanske är den extra fin mot det rutiga golvet. När jag frågade biträdet om hon ville

sälja den till mig så sa hon nej. Jag bet mig i läppen och funderade.

 

 

 

Jag tittade på lite porslin istället. 

 

 

 

Men vad händer här? Jo, jag förhandlar till mig pallen och Mårten betalar. Perfekt! 

 

Vad jag handlat i närmare detalj får ni se imorgon. Jag kan redan nu avslöja att en 

fantastisk pryl kommer dyka upp. En pryl som jag vågar säga är något som varje

människa bör ha i sitt kök.