En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Och nu står dina böcker i mina hyllor och det känns så jävla bra.

 

 

Jag har alltid varit lite obekväm med tanken på att bo ihop med någon. Ja, nästan lite rädd om sanningen ska fram. Rädd för att jag ska försvinna bland saker som inte är jag. Ängslig för att det inte ska finnas någon tid för mig själv och för mina tankar. Bekymrad över att mina skavanker ska upptäckas. Som dammet under sängen, utgågna bäst-före-datum i kylskåpet, smutsiga trosor i tvättkorgen och ruttnande frukt i fruktskålen. Vettskrämd över att behöva plocka bort mina grejer från mina hyllor. Jag är ju så löjligt förtjust i så många av mina saker och tanken på att flytta dem gör mig alldeles bananas. 

 

Men så kom du. Fyllde hela lägenheten med världens finaste känsla. Jag kom på mig själv med att struna i ifall min röda elva-brödrost stod i stringhyllan eller inne i skafferiet. Halva garderoben fylldes med skjortor och tjocktröjor och mina oanvända trasor for ner i källaren. Ja, min pysselhörna fick till och med stryka med för att du kom på idén att göra om sovalkoven till teverum. 

 

Jag har inte försvunnit bland saker som är dina, för vi har kommit på att vi nästan gillar exakt samma saker. Så nu handlar vi ihop. Det finns tid för mig själv och mina tankar, det kommer liksom alltid finnas. Och mina tankar är dessutom ljusare nu. Skavankerna har upptäckts och tänka sig, faktiskt accepterats. Och nu står dina böcker i mina hyllor och det känns så jävla bra.

 

Fy farao vad fint det är att bo ihop med någon. Med världens finaste man. 

 

Så himla fint! Längtar tills jag och min kille bor ihop på riktigt.

Så bra och fint det låter, HÄRLIGT!! :)

Fint, och jag håller med, himla fint att bo ihop med den man tycker är bäst i världen!

Lägg av vad fint!! Nästa gång jag är i Uppis så KRÄVER jag en visit. Puss!

Ja, men åh vad fint det är ändå, lyllos dig! :) Jag och min karl ska äntligen flytta till en egen lägenhet, efter att ha bott i kollektiv (awesome!) i ett år och innan dess på olika orter.

Dock har vi bott grannar flera år också, under gymnasiet, när vi bara var bästa bästa vänner. Vinteräppelkärlek är vad det är. Mognade sent men håller länge! :)

Så fint skrivet att jag smäller av!

hihi åh vad fint!