En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

En sur fiskjävel.

 

 

Okej. Nu står det alltså klart. Det äckligaste som någonsin passerat mitt gomsegel och fortsatt ner i min arma strupe är innehållet i denna till synes oskyldiga burk. Visst har jag hört att det luktar som den där röran i avloppsröret i duschen. Som kokt bajs. Som rutten fläskfilé. Jag borde varit bättre förberedd. Jag borde anat. Men när vi stod där i skogen och den karligaste karlen i min kärestes släkt svingade konservöppnaren mot locket så var det som om någon slog mig med en klubba i ansiktet. En vägg av odör. En käftsmäll. Mina flimmerhår kröktes och kommer förmodligen inte repa sig på minst tre år framöver.

 

Jag vände mig om och klöktes. Men jag stod kvar. Jag hade ju bestämt mig att denna sura lilla fiskjävel skulle smakas. Så med tvekande rörelser lade jag en bit på min papperstallrik. Skar en liten bit och lade den på mitt tunnbrö med gräddfil och rödlök. Mycket gräddfil och rödlök. Och så bet jag. 

 

Det var fasansfullt. Det smakade som det luktade och allt jag ville var att spotta ut sörjan på bordet framför svärmor. Men vad skulle dessa brölande hälsingebor säga då? De skulle förmodligen prata om den där jäntan från Småland som spydde upp surströmming i flera år framöver. Jag svalde. Och var väldigt medveten om fiskjävelns färd ner i min strupe. Det var fruktansvärt. Och jag kommer aldrig äta det igen. Natten spenderades med en pojkvän som rapade fiskodör under täcket och mardrömmar om ett miniatyr-jag fast i en surströmmingsburk. 

 

 

 

 

 

 

Jag är alltså hemma från mina hälsingeeskapader och i veckan händer en massa roligt som kommer att avslöjas medan veckan fortskrider. Jag har så himla många roliga saker på gång och är asglad för det. Sedan ska jag kanske in till Stockholm och träffa Karoline och till helgen är det Popaganda. Kulio!

 

Hoppas ni haft en fin helg!

 

 

 

Hahahaha det låter så sjukt äckligt! ;D

Hahahah fy fasen vad vidrigt!

Du glömde ju potatisen! Det ska vara kroknäbbar till, då smakar det mest bara lite salt. Inte världens goaste mat men fullt ätligt, om en är hungrig.

Det är ju så himla gott! Sill och surströmming är i princip det enda jag saknar sedan jag bestämde mig för att bli vegetarian.