En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Why you being a dickhead for?

Denna låt av Kate Nash har jag lyssnat på mången gång. När jag känt ilska ända ner i benen. Ni vet, när det kryper i fingertopparna och nästan svartnar för ögonen?

Kate Nash kommer i alla fall till Popaganda och jag ska minsann stå i publiken. Nostalgitrippa tillbaka till gymansietider 2007 då skivan Made of Bricks spelades på repeat i mitt flickrum. Ska några av er dit?

Postat 2013-08-09 klockan 12:15:22 Allmänt Permalink

Kommentarer

Daniella 🌙 skriver:

Propaganda <3

Den 2013-08-09 klockan 12:39:21
URL: http://vapenbroder.blogg.se/

Fanny skriver:

Älskar hennes röst, låtarna är underbara med sååå bra texter. Har dock hört denna förr, tack!

Den 2013-08-09 klockan 16:43:15
URL: http://fannydarling.devote.se/

I skriver:

Jaaaa min favvisbloggare ska till Popaganda! <3

Den 2013-08-10 klockan 04:08:03

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida