En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Gynekologen, varmvattenpoolen och du.

 

Det är ju en märklig upplevelse det där. Det där med att hamna i samma varmvattenpool som sin gynekolog. En gynekolog som dessutom med största precision ultraljudat sig igenom alla dina inre genitalier och liknat din vänstra äggstock med en liten upp och nedvänd ledsen kattunge. Du tittar igenkännande på hans ganska fyrkantiga ansiktsform och grånade skäggstubb. Undrar vart du sett denna man tidigare. När det går upp för dig att det var mellan dina ben agerar du lite såhär:

 

 

 

 

Sedan simmar du långsamt långsamt längs med kaklet och anstränger dig för att titta åt det håll som gör ditt ansikte oigenkännbart. Eventuellt vänder du dig inåt väggen och gör stretchövningar. Sedan väntar du ut honom. Tänker att han borde ju gå ur det varma vattnet snart och in i ångbastun. Du stretchar dina lårmuskler om och om igen. Går på vaderna. Detta medan din gynekologs kinder antar en rödrosa färg och hans kropp inte avger några tecken på att avlägsna sig. Du tittar på det vita kaklet som har beläggningar av klor och människohudflagor. Tänker på din upp och nedvända kattunge bland blodkärl, tarmar och cellplasma. Bestämmer dig för att ge upp. Rör dig återigen mot stegen. Utan att verkligen reflektera kring gynekologens position. Ni tar tag i stegräcket samtidigt och era blickar möts. Han nickar igenkännande och du ser antagligen vettskrämd ut. 

 

 

 

 

 

 

 

Varför är det så märkligt att träffa på folk som man är van att se i vita rockar ute i verkliga livet? 

 

 

Haha :)

Själv är jag personen i vit rock, blickar går ej att hindra men om patienten eller brukaren hälsar på mig får jag hälsa annars ej accepterat. Till viss del säkert pinsamt men å andra sidan inte ett dugg. Jag har sett såååååååååååå mycket kön, saker i kön och andra kroppsöppningar, konstiga tatueringar på konstiga ställen och som 21-åring ingår det i mitt jobb att prata om sex/sexuell hälsa med 60+are och vet i fan allt, det är här min kompetens sätts på prov. Men jo visst finns det saker som är jobbigt för också mig som usk/ssk. KRAM <3

Med tanke på hur många och hur mycket han har sett på sitt jobb så tycker han nog inte att de är lika farligt eller pinigt som du gör ska du se, dessutom kanske han inte kände igen dig. Lätt att man får för sig det :)

Haha om du såg ut så där så var du jävligt söt!

Tror det har att göra med att man är van att se människor i olika miljöer, utan en och samma, vilket gör vissa möten oerhört makabra. Som när man ser lärare utanför skolan ("Herregud, bor de inte i lärarrummet?") eller tjejen som jobbar på badhuset på en hantverksmässa ("Men, har hon ett liv utanför badhuset?"). Det kopplar liksom inte. Mest förvirrande var dock när jag såg den lilla asiatiska kvinnan som jobbade i matsalen under min högstadietid, på Arlanda i en utstyrsel som kan jämföras med en societetsdams. Chockerande, indeed.

En riktigt go' sjuksköterska som varit en del av det team som tog hand om mig under ett dygn för många år sedan när jag var i en mycket utsatt situation, fick syn på mig ett halvår senare på teatern. Min dåvarande pojkvän kände hon till eftersom han kommit efter ett tag (innan han blev förvisad från rummet av sjukhuspersonalen eftersom hans ilska fick mig att bli så rädd att mitt trasiga hjärta rusade). Det var tydligt att hon ville hälsa men inte fick och sedan såg hon att jag fortfarande var tillsammans med den där grabben och hennes ögon blev så sorgsna. Inga ord men hennes serie av reaktioner sa desto mer...
Jag håller med dig att det är en underlig situation när så intima delar av ens liv (eller underliv...) varit exponerade för någon som man inte vet något om "i gengäld" och man inte vet om det räknas som att man känner dem eller inte. För det gör man ju. Och ändå inte. Det kan ju vara en viss skillnad vilken typ av läkare det är också och om det är någon man går till regelbundet samt vilken situation det är. En varmvattenpool skulle det nog även vara förvirrande att träffa sin optiker eller brevbärare i...