En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Tjyvat i Budapest - Den första (och sista) delen.

Jag brukar aldrig ta saker. Aldrig utan lov. Men i Budapest så begick jag en stor synd.

Jag tog två koppar från matsalen under frukosten. Jag tyckte liksom att de var så fina.

Och så ville jag liksom ha ett minne från Budapest. Och så fanns det liksom så många.

Liksom.

Hoppas ni inte dömer mig för hårt!

Postat 2013-02-04 klockan 21:30:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Antonia skriver:

Haha! :D Dom var ju störtfina ju! Jag tror faktiskt du har räddat dom från ett trist hotelliv. Tänkt att aldrig få ha en egen familj - nu fick dom det!

Svar: Precis så tänkte jag! :)

Den 2013-02-06 klockan 08:37:13

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida