En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Det är som att söve i en skuuug!

 

Jag och Mårre har nya lakan i vår säng. Mamma rotade fram dem på vinden hemma i vårt hus i Växjö. Eller "vårt hus". Sådär kan man inte säga längre. Inte när man är vuxen. För bövelen. Mitt barndomshem låter bättre. 

 

Nu känns det som om vi ligger och sussar i en skog full av röd blomster och mossa. För jäkla fint. 

men vad snyggt!

tjusiga

Du är ju fantastisk för bövelen!