Oron som hoppar hoppborg mot muskelväggen.

 
Jag ska erkänna. Ja, jag ska medge. Att det finns en liten liten oro som skaver i mitt bröst. En liten liten rädsla. Som biter små musbett på mitt luftstrups-membran. Gnager sig små hål på lungloberna så det svishar och far. Letar sig in genom övre hålvenen och åker kana ned i högre förmak. Susar vidare ned i den högra kammaren och hoppar hoppborg mot muskelväggen. 
 
 
 
 
Jag är rädd för det här:
 
 
 
 
 
Alltså att jag ska bli totalt jävla sysslolös och få en massa myror som går i marsch upp för mina ben, över låren och in i rövhålet. Inte ordagrannt alltså. Utan mer som en metafor för rastlösheten. Myror i rövven. Att jag ska sitta på min fina glasveranda som jag målat på hela hösten och inse att jag har SÅ JÄVLA TRÅKIGT. Att lugnet som jag ville skulle omhulda mig vägrar infinna sig och att jag istället sitter och trummar med fingrarna på den gröna bordsskivan. Tänk om jag inte kan hantera tystnaden? 
 
 
 
 
 
Nej, det får inte hända. Men en liten oro finns ändå. Man är ju liksom inte van vid naturen och lugnet. Bilden är för övrigt tagen under min vecka i Växjö. Där finns STOR RISK för rastlöshet. Och då finns inget annat val än att borra ner trynet i mossan. 
 
 

Kommentarer
Anna J skriver:

Jag brukar känna så lite den första dagen när jag uppe hos min pappa på landet - lite rastlös och med typ myror i benen. Men efter dag 1 så är det som om luften går ur mig och jag bara är... bland blommor och blad som jag kan plocka till fantastiska buketter, köket där jag kan baka smaskiga kakor till fikat, verandan där jag sitter och läser braiga böcker och på gräsmattan där jag ligger i skuggan och halvsover samt dagdrömmer om fantastiska saker. Ha det så himla bra i ert fina (låne)torp och låt myrorna komma, det är bara att pilla bort med nåt.

Svar: Vad fint. Vad fin du är. Fick ett lugn inom mig när jag läste din kommentar. Tack så HEMSKT mycket! Kram
.

Den 2013-06-23 klockan 21:52:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida
















SecondhandGuide.se Besökstoppen
RSS 2.0