En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Slitet, ihoptrasslat och stinkande i min skohylla.

 

När våren och sommaren tågar in i all sin ljusa prakt så sker en närmast salig omvandling av garderober och skoförråd. Allt tjockt och fluffigt åker ned i källaren. Alla svarta kängor studsar på sleten klack upp på vinden och mössor, vantar och näsvärmare (!) flyger ned i kartonger och lådor. Långt bort from försommarens härliga bris. 

 

 

Allt blir luftigt och mellanrummet mellan galgarna på hatthyllan växer och skapar ett tomrum. Och perfekt uppradade står de där. Sommarskorna. Torpatofflorna, pumpsen, ballerinisarna, det perfekt slitna conversen, de nya joggingskorna, clarksen och seglarskorna. Redo för sommaräventyr. Beredda att låta sina sulor slitas ned på dansgolv, bryggor, gräsmattor och grusgångar. 

 

 

Eller?

 

 

 

 

 

 

Jag blir så trött på dessa perfekta bilder med perfekt målade tånaglar i nypolerade skor mot mintigt rutiga golv. Det är fint och vackert. Men hos vilka ser det ut så här? NEJ mina skor står inte och lyser mot mig i perfekta rader. De är skitiga, söndriga och skosnörena är ihoptrasslade. Precis som på bilderna ovan. Dessutom luktar det enormt mycket tåsvett.

Hehe, och med min blånagel blir det inga vackra sandalfotbilder heller ;)