En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

All min kärlek.

 

Nu är jag hemma igen! Med en jet-legad kropp som sov till klockan 13.48 idag, ett huvud som känns som potatismos och ett brännmärke efter min locktång i pannan. Men främst med en fantastisk resa i bagaget! (Kliché, kliché, kliché) Som trängs med en ny hatt i sann 50-talsanda, en hattask, en 50-talskjol, världens skönaste byxdress och världens snabbaste joggingskor! Allt detta kommer ni att få se här på blogga inom kort.

 

Tills dess vill jag skänka er all min kärlek för era fina kommentarer som jag möttes av när jag loggade in på blogg.se igårkväll. Alltså [andningspaus] [andningspaus] [andningspaus] ni är helt fantastiska och mitt hjärta darrar för fasen till av vällust när jag tänker på er. 

 

Tack och tack och tack! Och all min kärlek till er.