En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Det rinner torpadregel från mungiporna.

 

Men nej, jag orkar inte. Jag orkat inte hitta fler fina hus på Hemnet. Det börjar bli psykiskt ohållbart. Okej om man hittar ett riktigt brakhus i sekelskiftestil på Lidingö för 19 mille. Då är det ju bara ögongodis. Out of reach. Lite inspo. Men när man hittar ett fint torp utanför Uppsala för bara 495 000 då? Då känner man ju att detta borde man köpa. Världens chans. Gaaah och gurgel. Kolla köket! Kolla kakelugnen! Kolla de gula dörrarna.

 

Det rinner torpadregel från mungiporna.

 

Jag har märkt att jag får lite ont i magen av alla dessa fina hus. Ont i magen för att jag blir så jäkla rädd att någon ska riva ut köket, lägga parkett och tapetsera fondvägg.

fint!