En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Jag längtar till Bärta.

 

Det kanske är lite konstigt att det jag saknar mest just nu är min cykel. Hetsen i storstaden och det eviga tunnelbaneåkandet samt galna illfärder i de romantiserade gula taxibilarna har fått mig att verkligen längta efter susandet på en hederlig cykel. Och inte på vilken cykel som helst. På min nya som jag härmed döper till Bärta. Ett perfekt cykelnamn. Och ganska androgynt, kan både vara en cykelpojke och en cykeltjej. En hen helt enkelt. 

 

Nu blir det buss till Uppsala. Åh, Uppsala. Du sköna! 

Bra val av namn och mycket fint cykelexemplar måste jag säga. =)

Min cykel heter "Signes gammcykel" men går under tilltalsnamnet Signe...