En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Popagandapepp.

 

I helgen är det Popaganda-dags och jag är pepp trots träningsvärk från lördagens fördelsedagsgalej i Uppsala. Det var längesedan jag dansade så mycket... och jag har visst glömt att den arma kröppen inte klarar av hur mycket studsande som helst. Mina vader, min mage, min nacke och mina axlar skriker idag. Men det var det värt. 

 

I alla fall, Popaganda. Kulio! Jag ska dit med Karoline som för övrigt knäppte av bilden överst på mig förra året. Då vi precis lärt känna varandra och mitt hår var himla långt. (ser jag nu!)  

 

 

Puss på er och ha en fin måndag!

 

 

 

Då ses vi kanske där!!!