En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Ett obetydligt inlägg till mina benhår.

 

Jag tror jag har uppnått en maximal längd på mina benhår. De har aldrig varit så här långa! Detta baserar jag på att de nu har börjat krulla sig. (!) Ett helt fantastiskt krull måste jag säga. Och tillsammans kröker de sig i vårvinden och liksom tränger upp genom strumpbyxan mot solen. Det känns nästan sorgligt att raka bort dem. Jag är osäker på att jag har en rakhyvel som klarar den mängd hår som nu sprider ut sig från stortån till naveln. Men jag känner att det är dags för en liten vårstädning faktiskt. Bara för att jag själv känner det. För att göra mig redo för våren. Lite som att vårstäda sin lägenhet. Damma av. Öppna upp. Skrika vårskriket!

 

 

 

 

 

Först ska jag ta mina små benhår ut på en vårpromenad i Hammarbyhöjden och titta på en lägenhet. Sedan kommer att massmord inträffa... (förlåt mina små krulliga vänner)

 

♡♀♡♀♡

Precis vad jag gjorde för ett par dagar sedan!

Åhh den bilden... Klockren!