En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Ett porträtt av Agnes.

 

För några dagar sedan (nästan veckor nu, huva, tiden går) fick jag upp en notis på min mobil: "agnesahman har lagt till ett foto på dig". Jag låser upp telefonen och sätter andan i halsen. Den underbara varelsen har målat av mig! I min bästa klänning, med sjaletten runt huvudet och luggen i fjong. Dessutom står jag i ett regn av blommor, kvinnotecken, muttor och koppar. Klänningen ser identisk ut med den som hänger på galgen i min garderob och kinderna, näsan och munnen är ju precis samma som jag ser i spegeln. Ögonbrynen och eyelinern. Gropen i hakan. Mönstret på sjaletten.

 

 

 

Finaste Agnes, tack tack tack. Du är den första som någonsin målat av mig och jädrar vad duktig du är. Fortsätt teckna, jag vill se mer mer mer!

 

 

 

<3 <3 Puss!!

<3 <3 Puss!!