En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

En humanare flyktingpolitik.

 

 

 

Det är skarpt läge. Världen brinner. Människor lider. Barn dör. Jag har aldrig tidigare känt att nationsgränser varit så obetydliga. Hur kan det vara viktigare att bevara en nation än att hjälpa dessa lidande människor på flykt? Det finns inga ursäkter längre. Har aldrig funnits. Det är dags för en humanare och mer tolerant flyktingpolitik. En varmare medmänsklighet. Hjälp. HUR kan det finnas något viktigare? Efter att ha tittat på denna dokumentär är svaret enkelt. 

 

Sedan kan Jimmie sitta i sin Volvo och spela på sin offerroll. Måla städerna gult och blått med sin äckliga partisymbol och prata om "det organiserade tiggeriet" som måste stoppas. SvP kan ha sina torgmöten men vi är flera flera flera. Fler som älskar och fler som ser bortom landmärken. Fler som kämpar. 

 

 

 

Det är nu eller aldrig. Kom igen nu. 

 

 

 

 

Klicka på bilden för att se dokumentären. 

 

 

 

 

Vad är det för dokumentär? Kommer inte till den när jag trycker.