En blommig tekopp - Två gynekolog-historier: Äggstocks-kattbarnet och fiskfabriken.

Två gynekolog-historier: Äggstocks-kattbarnet och fiskfabriken.

"Emelie Leijon?" Soffan som knarrar lite när jag reser mig upp och de blå skoskydden som prasslar lite när jag går. En handskakning och ett leende och så in bakom ett skynke och ta av sig skorna som luktar fotsvett och korva av sig byxor och trosor och så händerna som drar i tröjan som inte riktigt når ner över rumpan. Pappersöverdraget som är strävt när jag sätter mig ner och så ett ben upp på ena sidan och så det andra. "Och så får du komma fram lite med baken." Händerna på magen och så det där kalla draget över fittan. "Då ska jag kika lite här". Glidslem på en stav. Glidslem. Slem som glider. Slem som ska få saker att glida. Flaskan som pyser lite vid trycket. Pruttar liksom. "Nu blir det kanske lite kallt". Allt jag tänker på är min fotsvett. Och så fingrarna som känner runt och så blicken i taket och klämmet på magen. "Det ser fint ut. Fina slemhinnor". Och så lite prover och topsar och så på med allt igen.

Det här med att gå till Gynekologen hörrni. Det är något alla vi kvinns har erfarenhet av och något vi efter ett tag vänjer oss vid. I början är det lite läskigt och nervöst. Det känns konstigt att lägga sig med benen i sär och visa hela härligheten för en främmande människa som nästan sitter med sin näsa mot din klitoris. Pillar runt och inspekterar. Luktar. Men efter ett tag blir det nästan som att gå till tandläkaren. Något som man bara gör. Som går snabbt och smärtfritt.

Jag har två märkliga gynekologhistorier som jag tänkte dela med mig av. En om en kattunge och en om en fiskfabrik. Jag tänkte också, om ni vill, att ni kan dela med er av era erfarenheter. Jobbiga eller konstiga eller roliga. Så kan vi göra en liten samling av gynekologhistorier. Man behöver inte vara så personlig om man inte vill och det går också bra att skriva ner tankar och erfarenheter om vad man tycker om gynekologen i största allmänget. Vi pratar ju inte så ofta om det.

Ett litet äggstocks-kattbarn.

"Jaha, då kan vi ta och titta lite på den här skärmen här". Jag reser mig lite halvt upp och stödjer huvudet mot armen. Mannen med gråsprängt hår och snälla ögon tittar först på mig, mot skärmen och sedan ner mellan mina ben. Han rör ultraljudet lite åt vänster och säger: "Här har vi din vänstra äggstock. Ser du?" Jag nickar. Helt fascinerad av att verkligen få skåda min fitta inifrån. Detta är ju helt fantastiskt! En liten rund och genomskinnlig sak syns på skärmen. "Och här bak ser vi din ändtarm som visst har lite avföring i sig som är på väg ut, ser du?" Jag glor helt fascinerat. "Och här är din urinblåsa som är helt tom, eftersom du kissade innan besöket." Han rör staven lite mot mitten. Visar mig min livmoder som tydligen är av god storlek och ser alldeles perfekt ut. Han går mot höger. "Och här har vi din högra äggstock. Men oj, så lustigt! Det ser nästan ut som en liten kattunge om man tittar så här", han vrider på huvudet och säger "mjau, mjau", ler och väntar på min respons. Jag blir paff och skrattar för mig själv och går sedan därifrån med vetskapen om att min högra äggstock liknar en kattunge. Ett litet äggstocks-kattbarn. Blir så jävla nöjd och glad. Älskar min födelseapparat ännu mer nu.

Rena rama fiskfabriken

Det var snöstorm när jag gick längs Strandvägen och in på mottagningen jag aldrig varit på innan men blivit tipsad om. Jag ville verkligen att någon skulle ta mina fittproblem på allvar. Orkade inte använda mer lactal och känna en massa otrevliga lukter genom strumpyxorna. Det var en trevlig gynekolog som tog emot mig och bad mig glesa på benen i helvetes-stolen. "Jaha, då ska vi se här." Hon började fippla med en del vektyg och så kom det bekanta ljudet av glidslems-flaskan. Plasthandskar. "Lite glidslem på det här intstrumentet så ska jag titta lite här" och "det kommer bli lite kallt nu". Jag nickade pikttroget. "Jag kommer sedan att lukta lite på dina flytningar för att avgöra om det kan vara bakteriell vaginos." Jaha, ska hon lukta tänkte jag. Stackars arma kvinna. Hon rotar runt ett tag och för sedan den vita spateln till näsan. Hon ryggar instiktivt tillbaka och skriker högt: "Men herregud, det är ju rena rama fiskfabriken här nere!" Jag tittar först förskräckt på hennes uppsyn men sedan skrattar jag till. "Så här kan du verkligen inte ha det. Rutten fisk, lukta!" Hon för spateln lite väl framfusigt mot min näsa och ja, det luktar väl inte hallon precis. Men fiskfabrik, tänker jag, det var väl att överdriva. Jag hinner också tänka att det är tur att jag är lite äldre och lättsam med allt det här, annars skulle jag ha kunnat ta illa upp och mena att gynekologens agerande var ganska oproffesionellt. "Du ska få en mirakel-kur utskriven och sedan ska du se att allt kommer att lukta mycket bättre."

Jag fick min mirakel-kur och gick. En vecka senare var det som om min fitta varit på spa och mådde bättre än någonsin. No more fish for me.

Postat 2015-07-23 klockan 18:35:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

M skriver:

Jag skulle ha mått jättedåligt av båda dina erfarenheter.. "mjau mjau" !?? trevlig eller ej, jag accepterar inte skoj i ett sånt läge! Vill helst inte prata alls. Inte ha ögonkontakt. Och definitivt inte se en främling lukta och sen tvinga mig att lukta. Blir kränkt av bara tanken, stackars dig!

Den 2015-07-23 klockan 18:50:58

Nina skriver:

haha den andra historisk påminner lite om en jag var med om (på det lite obehagliga, "är det här verkligen helt okej att säga"-sättet). Jag var nämligen på återbesök efter att ha fått en kur för en könssjukdom (så klantigt att inte använda kondom, men det är en annan sak) och får då en lite äldre herre som gynekolog (samma som diagnosticerade mig tror jag). Upp på britsen, sära på benen och vänta på utlåtandet. Och visst kom det ett utlåtande, i form av: "detta är den vackraste lilla ros jag sett!"
Alltså, det var ju en fin sak att säga, men det kändes otroligt konstigt just då och jag vet att jag gick ifrån mottagningen med tanken "var det där verkligen helt etiskt rätt?" Har fortfarande inte fått något svar på frågan men tänker inte längre på det. Är övertygad om att han inte menade det på ett obehagligt sätt, och då orkar jag inte heller tolka det så :)

Den 2015-07-23 klockan 20:47:40

linda skriver:

bästa inlägget! min gynekolog är bäst! så himla trevlig, öppen och får mig att känna mig trygg. när jag satte in min spiral sa hon "det kommer snart knacka på dörren så kommer min kollega in, vi behöver en extra hand när vi gör det här. dessutom får du en extra hand att hålla i också om du är nervös!"
dessutom pratade vi vääääldig länge om vilket preventivmedel jag ville ha, varför jag ville byta och allt sånt, all info på bordet liksom. tycker det kändes väldigt bra.

M: Varför inte ögonkontakt med personen som ska se till att ditt kön är tiptop? personliga vill jag att den personen , om någon, ska se att jag är MER än bara könet den undersöker. så att hen verkligen lyssnar på mig och mina känslor också. men ah, min åsikt dårå..

Den 2015-07-23 klockan 20:51:10

Emma skriver:

Jag minns när jag gjorde min första gynundersökning. Jag var sjutton år och hade problem med flytningar. Vet hur nervös jag var innan och det kändes ju verkligen långt ifrån superkul att hoppa upp där i stolen. Men när jag väl låg där så började gynekologen, en jättetrevlig och verkligen professionell kvinna, köra standardpratet. "Nu lägger jag mina händer mot dig, nu blir det lite kallt, säg till om det känns jobbigt" osv.

Sedan fortsatte hon med att här såg det fint ut och här med, innan hon plötsligt utropar "MEN OJ!". Jag tror på riktigt att mitt hjärta stannade en sekund. Vet inte hur många tankar som hann flyga genom huvudet. Vet till och med att jag satte mig upp i stolen och tittade på henne.

"Förlåt, förlåt, förlåt!" sa hon och att det inte alls var meningen att skrämmas eller göra mig nervös. Det var tydligen bara det att min livmoder lutade en del åt vänster och att det är väldigt sällan en ser sånt. Jahapp?

Så nu vet jag att om en någon gång skulle bli preggo kommer bäbis ligga snett och magen kommer se sne ut den också.

Den 2015-07-23 klockan 22:41:15
URL: http://tightlikeatiger.blogg.se/

Ruff skriver:

Haha hittade in på din blogg och det första jag ser är din kattäggstock! Dog lite av skratt ;D

Den 2015-07-23 klockan 23:07:02
URL: http://lonelynights.blogg.se

Tess skriver:

Oj oj... jag vänjer mig aldrig vid den där eländiga stolen jag :-/ Avskyr den! Känner mig så väldigt gammal också eftersom gynekologen varje gång fått hjälpa mig att lyfta upp ena benet i bygeln där det ska ligga. Har smärtproblematik och ena sidan av höften är helt omöjlig så det är mycket jag inte kan göra med det benet :-p

Den 2015-07-23 klockan 23:50:27
URL: http://highlandertess.blogg.se

A skriver:

Alltså, jag skrattade så åt kattungen! Jag har tyvärr ingen rolig historia om gynbesök. Men en gång skulle jag förklara för en blyg utbytesstudent vad en cellprovtagning är (hon hade blivit kallad till en). När hon förstod vad det handlade om tjöt hon "nooo!" och gömde sig i sitt hår.

Den 2015-07-24 klockan 09:01:05

M skriver:

Linda: kan gärna prata med personen lite mer ingående, men låt mig klä på mig först. Känner bara starkt obehag av att vara så exponerad. Fick klä på mig en gång och byta rum för att prata med en annan läkare. Kunde bara tänka på att jag inte fått chans att ta bort "undersökningsmedlet" och satt där och kände mig kladdig. Usch!

Den 2015-07-24 klockan 09:31:57

Malin skriver:

Ibland är det inte bemötandet som är (det största) problemet. Jag har problem med samlagssmärta och har tidigare inte kunnat genomföra en gynundersökning alls. Överallt hör man att "det är lite obehagligt men går snabbt över", jag kunde knappt gå på hela dagen.
Men! Jag gick iväg och berättade om mina problem för en fantastisk barnmorska som jag har jobbat tillsammans med i ett år med besök och undersökning gradvis mer och mer, snart går det! Och jag är trygg i att det kommer att fungera även för mig, även om jag nog alltid kommer vara extra känslig.

Den 2015-07-24 klockan 23:16:58

Malin skriver:

Den 2015-07-24 klockan 23:17:00

Bettan skriver:

Hahaha! TACK för att du delar med dig!

Jag har haft problem med cellförändringar och fått skrapa några gånger. Vid ett besök såg det ut som att jag skulle behöva komma tillbaka och bränna bort en bit, du vet med en sån där glödtråd då man tar bort en sockerbit stor bit av livmodertappen.

Jag fick tid för ingreppet och var svettig, nervös och gråtfärdig när jag väl låg där i stolen igen. Som vanligt fanns min tapp uppförstorad cirka hundra gånger i livesändning via tre monitorer. Jag gillar verkligen att jag också kan följa undersökningen och se hur allt ser ut där inne. När jodet är applicerat kan en ju se vart förändringarna är och så. Jag som nu var närmast expert på området kunde inte se några förringar, inte heller min gynekolog. Förändringarna hade läkt ut av sig själv och hela min kropp och varelse drog en lättnadens suck då jag förstod att jag inte behövde stympa lilla tappen. Jag hade hört kompisar som gjort ingreppet berätta om lukten av bränt kött och hur de blött lång tid efteråt. Jag fällde nog en glädjetår och började babbla en massa smörja för jag varit så spänd men nu var så glad och så vidare. De hade tagit en stillbild på den i svart jodinsmetade tappen som lyste upp rummet från de tre skärmarna och jag frågade i mitt babbel om jag inte kunde få den utskriven. Så jag kunde skicka den som julkort till alla jag kände. Jag fattar inte varför det blev så dålig stämning, jag tyckte jag var svinrolig, samt hade en briljant idé, eller?

Den 2015-07-26 klockan 19:50:42

Katarina skriver:

Kul att få höra hur andra har det, vi måste normalisera sådana konversationer tycker jag!
Det får mig att minnas tillbaka till studenthälsan i Uppsala och alla akward-situationer som kunde uppstå där - dock handlar min historia om Ackis istället. Jag hade blivit kallad till venereologen eftersom killen jag var ack-så-kär i och litade på faktiskt legat med många fler än mig, också utan skydd. Så high five till mänskligheten och framåt till min story. När jag kom till gynekologen, en snäll äldre man, frågade han mig först om det var okej att en läkarstudent observerade. Fine tyckte jag, kanske jobbigt om man sprang på eleven på nation senare men den dagen den sorgen. Besöket började som vanligt men när jag klätt av mig utbrast läkaren "Men, vilken fantastisk tatuering!" om mitt 18-årsmisstag på ena skinkan. "ehh jo tack säger jag men rumpan (och allt annat bar) - både jag och läkarstudenten ser lite generade ut. "Jo," säger läkaren, "jag har faktiskt en liten samling av bilder på roliga tatueringar som mina patienter har - skulle det vara okej med dig om jag tog en bild på din?"
Stum och väldigt medveten om att jag körde Ankeborg-style så mumlade jag något slags medgivande, och besöket gick som vanligt efter det.

Men efteråt kunde jag inte släppa detta - en person i någon slags maktposition som vill fotografera sina patienters underliv eller därkring? Kan ju inte vara legit. Men dum och paff som jag var så tog jag varken läkarens namn eller något annat.

Tursamt nog har jag bara haft trevliga gynekologer sedan dess, men har inte kunnat släppa den här upplevelsen. Kanske mer skum än rolig historia, men skönt att få dela med sig!

Den 2015-07-31 klockan 12:29:12

Trackback