En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Klänning och träskor och sydsveriges vitaste ben.

 

 

I torsdags gick jag in på Pop och tänkte att jag skulle unna mig. Solen sken och jag var klar med uppsats och jobb och ready för två veckors ledighet. Unna sig för mig är lika med loppande. Så jag köpte världens finaste mönstrade klänning och ett par träskor made by the träskorsgud herself. Jag bjuder även i detta inlägg på sydsveriges vitaste ben. 

 

 

 

Idag lånar jag och Jacob pappas bil och styr kosan mot Öland och min mormors stuga. Stället jag spenderade alla mina somrar på och har så många minnen ifrån. Jag ska gå och kolla om kojan vi kusiner byggde finns kvar i dungen på ängen och se hur campingen nedanför förändrats och om vår fågelkyrkogård finns kvar på baksidan vid stenmuren. 

 

 

 

 

 

Puss!

 

 

Snygg klänning.

Alltså skorna är ju kärlek