En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Glöm inte att:

Postat 2015-03-23 klockan 16:07:29 Allmänt Permalink

Kommentarer

hanna skriver:

älskar att du bloggar mer nu!!!!

Den 2015-03-23 klockan 20:29:51
URL: http://hanniiwh.wordpress.com

Emma skriver:

Okej, kanske lite personal info here, men hur kan du hålla din kopp så vit? Min blev missfärgad typ andra dagen och har gnuggat och tvättat och kokat, men ack; inget hjälper!

Svar: Hej! Åh, nej! Min menskropp är lite lätt brun och missfärgad. Det blir den ju efter ett tag. Detta är en gammal film från när min menskopp var helt ny! Så nu vet ni det. Jag har varken supermenskopp eller superfitta på det sättet. kram!

Den 2015-03-24 klockan 10:47:21
URL: http://voirmoi.blogg.se

Sofia skriver:

Tänkte precis samma som Emma här ovan. Min kopp är minsann inte sådär genomskinlig... kan det vara olika material? Eller har du något hemligt anti-missfärgningsknep? :)

Den 2015-03-25 klockan 07:45:48

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida