En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Städ-trans.

 

 

 

Det började med att jag skulle ta tag i gårdagens disk. På med en podcast och in med hörlurarna i öronen. Jag tog tag i diskborsten och sprutade lite diskmedel i diskhon. Sedan minns jag inget mer...

 

 

Jag hamnade i en städtrans och världen kopplades bort. Jag skurade och dammsög. Putsade och svabbade. Dammade och torkade. Sorterade och skakade. Vädrade och plockade. Slängde och köpte. Gned och pustade. Och vaknade upp, helt tom i skallen, 6 timmar senare.

 

 

 

 

Så kan det gå.