En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Blogghjälpen - Hjälp människor på flykt!

"Den största folkvandringen till Europa sedan andra världskriget", bilden på en liten pojke i vattenbrynet med ansiktet begravet i sand, ett par och deras lilla bebis som klamrar sig fast vid en tågräls, flera tusen människor som i panik flyr sitt land. VI MÅSTE GÖRA NÅGOT. Det är dags att förstå hur situationen ser ut runt om i världen och riva alla murar och staket. Se bortom nationsgränser och vad som är mitt och vad som är ditt. "Men hur ska vi kunna hjälpa alla? "Hur ska vi kunna försörja alla dessa människor?" "Hur ska de få plats?" "Men våra egna ungdomar då?" Fuck allt sånt. I en katastrof spelar inget sådant någon roll. Det som spelar någon roll är att människor får leva. Får hjälp. Att treåriga små barn får uppleva annat än krig och aldrig ska behöva dö i havet, ensamma, efter att de glidit ur sina föräldras famn. De som inte inser det. De länder som inte tar sitt ansvar. De politiker som blundar. De som skriver på sin twitter att media målar ut en snyfthistoria. Skäms. SKÄMS.

 

 

De finns många sätt att hjälpa de människor som nu är på flykt. På initiativ av Emma så har jag och ett gäng andra bloggare startat Blogghjälpen som har som mål att samla in pengar till alla flyktingar som nu flyr sina länder. För att rädda sin familj och för att överleva. Inte för lycksökande eller för bidrag. Ni som fortfarande hävdar detta, ni som någonsin hävdat detta. Skäms för fan. 

 

 

Vi har som mål att nå 50.000 kronor innan den 1:a oktober och alla pengar går oavkortat till UNHCR. Ni kan bidra genom att klicka på länken här eller på bilden ovan. 

 

 

 

Tillsammans gör vi skillnad och kom igen nu!  

 (Illustration av Flora) 

 

 

 

 

 

 

Så du menar alltså att vår egen befolkning i detta läge är helt oviktig, skit i ungdomarna, skit i att antalet fattigpensionärer ökar, skit i Sverige. Istället ska vi alltså öppna gränserna helt?! Är du så naiv att du tror att alla som tar sig till Sverige är krigsflyktingar? Mängder med människor är i detta nu på väg till Sverige av ekonomiska skäl, den treåriga pojkens pappa är ett exempel. Dom hade fått asyl i Turkiet men pappan ville ha gratis tandvård så dom vände skutan mot det förlovade landet i norr. Vad tror du sker om vi öppnar gränserna? Hur många människor tror du inte vill komma hit i ett sådant läge. Jag är riktigt ledsen av folks nonchalanta sett att se på vårt land, som om om vår egen befolkning är värd skit.