Tråkigt väder, tråkiga kläder.
Och tråkig frisyr. Och tråk-skor. Tråkig regnjacka också.
En tidig regn-och-madicken-morgon.
Idag vaknade jag av att Mr X (hehe, nej jag skojar bara, men minns ni i bloggtidens begynnelse när alla skulle benämna sina lovers med detta hemlighetsfulla epitet?) Jacob skulle iväg och jobba. Vid klockan 06.15. Jag kunde inte somna om eftersom vi somnade vid 22.00 igår. Jag vill betona att detta tillhör inte vanligheterna. Tidiga helgmornar, tidigare mornar överhuvudtaget, är icke min melodi. Jag är en morgon-suris.
Jag fick i alla fall kaffe av min mister x och läste lite bok. Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Jag har hört så mycket gott om den men måste nog säga att jag är lite besviken. Kanske är inte berättarstilen i light stream-of-consciousness-form riktigt min grej. Men den tar sig i och för sig och jag gillar ändå handlingen och Maj. Jag fortsätter!
Jag har nya lakan från IKEA också. Somriga och så.
Sedan begrundande jag mina ny-planterade krukväxter. Älskar min ormbunke mest av alla mina växtbejbis. Måtte du aldrig dö ifrån mig. Lova.
Sedan gick jag och satte mig i köket och åt fil med musli samt tittade på:
ÄLSKADE MADICKEN.
Det här med ärtor i näsan försökte jag mig också på när jag var liten. Samt att jag hoppade från mitt lekstuge-tak med ett paraply. Det gick bättre för mig än för Madicken och Lisabeth.
Nu tittar jag ut genom fönstret och det är regn och grått och jag bara undrar:
VAD SKA JAG GÖRA NU?
En avslappnad trevlig-helg-hälsning!
Hej hej! Här ligger jag. Avslappnad i min emma-fåtölj med skorna på inomhus. Som jag gör varje fredag när jag taggar för helg.
Allt är som vanligt alltså. PUSS!
Städ-trans.
Det började med att jag skulle ta tag i gårdagens disk. På med en podcast och in med hörlurarna i öronen. Jag tog tag i diskborsten och sprutade lite diskmedel i diskhon. Sedan minns jag inget mer...
Jag hamnade i en städtrans och världen kopplades bort. Jag skurade och dammsög. Putsade och svabbade. Dammade och torkade. Sorterade och skakade. Vädrade och plockade. Slängde och köpte. Gned och pustade. Och vaknade upp, helt tom i skallen, 6 timmar senare.
Så kan det gå.
Inskickat-uppsatsmanus-bilden-i-webcam.
Var? Frescati-biblioteket på Stockholms Universitet
När? För föga 10 minuter sedan
Hur? Genom att skicka ett mail med bifogad länk med namnet "Manus C-uppsats Litteraturvetenskap Emelie Leijon"
Känsla? Se bild
Förhoppningar? Att min handledare inte ska skicka tillbaka mailet innehållandes en reviderad version innehållandes en massa rött och kritik innehållandes negativa konnotioner.
Vad nu? Fira med att gå på föreläsning med Lady Dahmer bland annat på Solidaritetshuset med efterföljande efter-plugg-öl
Puss!
Förlåt.
Bloggen är dålig nu jag veeeeet! But I love you!
Feministiskt forum, blommig blus och Det är synd om papporna.
Hej och hååååå! Idag är det lördag och antingen sover man så länge man vill eller så är man uppe tidigt och åker iväg till Feministiskt forum. Jag ska stå vid Stockholms tjejjours bokbord på mässan nu på förmiddagen och om ni vill får ni gärna komma förbi och säga hej. För visst ska någon av er dit?
På bilden har jag på mä mina nya mohedatoffels och så mitt allra första secondhand-köp någonsin. Någon gång 2004 köpte jag en märklig blommig blus i något slags säck-liknande material på en butik vid tågstationen i Växjö. Fröken Ö hette den om jag inte minns fel. I samma veva som mitt intresse för äldre kläder började. Kanske med denna blus till och med. Byxorna är från H&M och hela kalaset hade jag på mig igårkväll när jag var och såg Det är synd om papporna på Teater Tre. Jag säger bara: SE DEN när ni får tillfälle nästa gång. Så himla jävla bra.
Puss och hoppas ni får en fin lördag!
Det här med toalett-selfies.
VARFÖR?
Jag lever just nu inom ramarna för ett Openoffice-dokument.
Jag har upphört att existera utanför min uppsats har jag märkt. Jag har gått in i den med hull och hår och buller och bång. Min tankeverksamhet ryms nästan endast inom ramen för ett openoffice-dokument och jag tänker på den hela tiden. Mitt i en konversation kan jag glida iväg och få en snilleblixt som måste skrivas ner eller en ny dispositionsidé eller en ny teori att lägga till eller ett citat att trycka in. Jag svarar kort på sms och svarar inte när det ringer och FÖRLÅT FÖRLÅT till mina vänner för detta. Men den 19:e maj är jag förhoppningsvis klar och kan börja leva mitt eget liv igen.
Jag tänkte dock visa er hur min värld ser ut just nu. Så här:
En mapp på skrivbordet. Kort och gott. Och inuti det:
Min kära uppsats. Den har inget namn ännu. Men den skrivs som sagt i Litteraturvetenskap och handlar om Majgull Axelssons roman Jag heter inte Miriam. Hon lever som en romsk flicka i andra världskrigets Polen och tar i Auschwitz på sig en judisk identitet för att överleva och så småningom komma till Sverige. Jag skriver om hur hon efter sin tid i koncentrationslägren strävar efter att leva upp till den tidens kvinnoideal som präglas av den vita medelklassens hemmafruideal. Jag kallar idealet för Respektabel femininitet. Hon upplever även ett ständigt utanförskap och främlingskap i det svenska samhället och detta undersöker jag också. Lite så här ser syftet ut:
Och jag använder mig av främst två fantastiska kvinnliga teoretiker:
Beverly Skeggs som i sin avhandling skriver om hur en grupp arbetarklasskvinnor i England upplever sin femininitet och ständigt försöker uppnå respektabilitet.
Och så queenen Sara Ahmed som skriver om rasifieringsprocessen, vithet och upplevelser av främlingskap i Vithetens hegemoni.
Ja, lite så ser det ut alltså. Mitt liv just nu. Nu hoppas jag bara att den blir klar till den 19:e maj och att jag ÄNTLIGEN får ut min kandidatexamen. Håll tummarna för mig! Ni är så jävla underbara.
Patriarkatet dansar lindy-hop.
Måste skriva av mig pga är förbannad. (En viss aggressiv ton följer alltså som en röd tråd inlägget igenom, triggerwarning på det...)
Jag började ju dansa lindy-hop på Chicago i Stockholm i början av våren och det var som om himlen öppnade sig och änglakören sjöng med sina vackraste röster: jag var frälst. Det var så jäkla kul och härligt och fint. Jag tyckte dansen var rolig, atmosfären var sagolik och ja, hela grejen var bara så så fab.
Vad kan då ha förstört denna fantastiska aura av livfullhet och härlighet och lyckokänslor?
Vilket fenomen? Vilken grupp? Jag ger en ledtråd: Den grupp som brukar ta störst plats i alla rum. Överallt. Alltid.
Jag började gå på lindyhop för att göra något för mig själv. För att lära mig en dans från grunden. Röra på mig samtidigt. Göra en aktivitet och få ett sammanhang. Ägna mig åt något som var mitt och som jag tyckte om och som jag betalade pengar för.
Berättelsen kretsar kring två män, vi kan kalla dem Man 1 och Man 2. Det började med att Man 1 undrar om inte vi ska öva lite extra på dansen. Jag vet inte om det spelar någon roll, men jag tycker nog att det gör det: mannen är över 60. Jag drar mig automatiskt tillbaka och tänker att nja, vill jag det? Jag dröjer med mitt svar och Man 1 följer mig ut på gatan mot tunnelbanan. Ord om att jag ska till Södra teatern med några vänner och hans fråga om han kan följa med och jag som säger ja och så plötsligt sitter vi på tunnelbanan i sätet mitt emot varandra. Varför ska jag alltid vara så jävla trevlig och artig? Jag förbannar min välvilliga framtoning men tänker samtidigt vem fan är jag att bestämma om han ska gå till Södra teatern eller inte? Han följer med och dröjer sig kvar och beställer öl och ska vänta på mig och hålla min jacka och ska försöka prata och jag ska vara så jävla trevlig och artig och snäll och mån om ATT ALLA RUNT OMKRING MIG SKA MÅ BRA. Ingen dålig stämning. Ingen obekvämlighet. Trevligt trevligt. Och så tjatar han om den där jävla dansen vi ska öva på och jag säger att jaja, här är mitt nummer och hoppas på att han ska gå sen. Det gör han.
Sms om vi ska öva. Om vi ska gå på konserter. Jazzkvällar. Gratulationer på kvinnodagen. Samtal på lördagskvällar. Och jag svarar aldrig.
Lektionerna blir inte lika roliga att gå på. Jag märker att jag försöker hitta undanflykter att gå. Tänker att mina uteblivna svar kanske kan indikera ATT JAG INTE VILL. Och varje lektion står han och söker min blick men jag vänder bort, går på toa, kommer senare, går en omväg på Hornsgatan, tittar på mobilen, fyller på vatten. Svarar kort när han tilltalar mig och tänker HALLÅ FATTA DÅ!
Sedan kanske han förstår. Och det hela lägger sig. Lite. Fast det är ändå jobbigt med hans blickar och hans svettiga händer och hela hans uppenbarelse irriterar mig något sinnessjukt.
Då kommer Man 2 in i bilden. Den där andra 60-plussaren som tar sig friheten att prata över danslärarna och kommentera mitt tumgrepp och hur jag ser ut i spegeln och hur jag rör mig och hur snurren ska gå till och att jag ska följa följa följa. Han som är där varenda nybörjarkväll fast han dansat i flera år och bara vill LÄRA MIG hur jag ska dansa. Han som finner lycka i att utbilda mig som är där för att lära mig av lärarna och som egentligen dansar så jävla dåligt. Han som gör steg som inte hör till och som tar så mycket plats att jag krymper till en liten dammtuss i hörnet. Han som blir arg när jag ber honom att göra de steg som lärarna lär ut och ryter åt mig att min enda uppgift är att följa. DIN UPPGIFT ÄR ATT FÖLJA OCH INTE STÄLLA NÅGRA KRAV. Han som börjar fippla med mobilen i fickan när jag räcker upp handen och ber dansledarna klargöra om det är meningen att vi ska öva på de steg som de lär ut eller de som enskilda självgoda gubbar hittat på själv. Han som fortsätter stirra ner i sin mobil när jag säger att jag är här för att lära mig dansa och inte som objekt för någons utlopp av makt och utbildningskomplex. Att jag inte är där för att någon ska säga till mig att jag bara ska följa och inte ställa några krav.
Och så en hel ring av ögon och händer och fötter och danssvett och skor med hal sula som inte säger något alls. Och så han som säger att han tycker att jag överdriver och ställer till med en scen. Och så hon som kommer fram efteråt och säger att det var bra att jag sa ifrån. Och hon också. Och hon också. Och så hon som berättar att hon hoppar över flera stycken som hon inte vill dansa med. Och hon som menar att det alltid är så här när man dansar. Och så de där två unga snubbarna som snackar strukturer och vill väl.
Och så kall luft och andan i halsen och hjärtat som pickar och vägen mot tunnelbanan och så var allt det där härliga med dansen borta och jag får mina pengar tillbaka och orkar inte orkar inte orkar inte ta fighten och fortsätta gå på lektionerna för jag spyr på medelålders män som tar upp all plats så att jag inte kan andas. Så jävla urless på skiten.
Urless på skiten. Fuck you Man 1 och Man 2. Jag hoppas ni ägnar er åt era jävla självkomponerade steg och stukar hälsenorna och få blånaglar och lårkakor så att ni aldrig aldrig kan dansa mer. Hejdå.
Call girl.
Filmen gör mig så arg att jag kokar. Särskilt i slutet. Att maktens män kommer undan med att vara svin. Kommer undan med vad som helst. Just för att de är makten. Gah, spolade över slutet...
Men det var egentligen inte en recension av filmen som var meningen med detta inlägget. Utan kläderna och estetiken. 70-talet. Träskorna och de vida byxorna. Plysch. Platåskorna. Brandgult och brunt. Telefonkioskarna. Lockarna. Blusarna med blommor. Mocca. Skinnjackorna. Barackerna. Plasten. Cigaretterna i fönstrena. Grusplanerna. Det behålösa. Det trassliga håret.
Istället för den obligatoriska födelsedagsblomman.
Obs! Varning för barnsligt do-it-yourself-tips. Passar perfekt när du ska på middag eller fest och vill göra något annat än att ge en blomma. Den ätbara faktorn är också ett stort plus.
Du behöver:
1 st kruka
2 påsar polly
2 påsar geléhallon
2 gurkor
Lite tidningspapper
Tandpetare
Så här gör du:
1. Rengör krukan
2. Fyll botten med lite tidningspapper
3. Sätt i gurkorna och forma lite tidningspapper runt så att de sitter fast
4. Fyll på med pollys
5. Bryt tandbetarna på mitten. Sätt ett geléhallon på ena änden och den andra in i gurkan
6. Fyll hela gurkorna med det mellanrum du vill ha. Mitt motto är ju mer desto bättre...
Puss!
En jävlans bra hårdag.
I lördags hade jag en för jävlans bra hårdag. Detta med hjälp av min värmespolnings-apparat. Det blir lite lösare lockar än med mina foamrollers. Jag hade också en bra byxdag med byxor från Weekday och randigtröja från Monki samt Mohedatofflor från Mohedatoffeln.
Puss!
P-rings-test!
Jag har alltid haft lite probs med vilken p-metod jag ska använda mig av. När jag var 17 började jag med p-piller men som för många andra så var det inte alls bra för mig. Min kropp reagerar med att svälla upp som en ballong av hormonerna och det är främst kroppens övre delar som reagerar, läs brösten. Från min B-kupa till en F-kupa på en månad. Ingen behå passade och jag fick gå till en tantbutik på båtsmanstorget i Växjö och handla bysthållare för flera tusen. Det gick också ett härligt rykte i skolan om att jag skaffat sillisar. De värkte och ömmade och att sova på magen var no no no.
Så då testade jag minipiller eftersom de ska innehålla mindre östrogen. Det gick bra till en början sedan var mina bröst två melonas igen.
Så då testade jag kopparspiral, som inte innehåller några hormoner alls, vilket fungerade bra i fyra år tills jag fick sådana menssmärtor att jag svimmade lite överallt och det högg som en kniv in i livmodern.
Så jag testade att vara utan och använda kondom. Vilket fungerade sådär.
Så jag testade avbrutet samlag vilket i och för sig fungerade men med en viss ovisshet om ett stort mått oro.
MEN NU har jag börjat att använda P-ring vilket hittills, en månad bara i och för sig, fungerar väldigt bra! Vad är det tänker ni? Hur fungerar det osv. Jo, det ska jag berätta.
Vad? En ring av mjuk, genomskinnlig plast som är ungefär 5 cm i diameter. Den innehåller två hormoner; etinylestradiol och etanogestrel. Det är ungefär samma sak som östrogen och gullkroppshormon. Skillnaden är att eftersom den sitter i slidan så koncentreras mängden hormoner till det området. Till skillnad från ett piller som du tar oralt. Upptaget av hormoner i kroppen blir då jämnare från en p-ring än från p-piller. Hurra!
Hur? När man får ringen i sin hand så tänker man: va? Den är ju så stor? Hur ska den sitta i min mutti? Jag tänkte att den liksom skulle sitt vid livmoderhalsens öppning. Men icke! På något fantastiskt sätt så sätter den sig avlångt längs med slidan. Vi har någon slags liten hake där så den fastnar. Så här liksom:
När ringen sitter på plats i slidan avger den hormoner i låg dos hela tiden. Hormonerna tas upp i blodet via slemhinnan i slidan. Ringen skyddar mot graviditet framför allt genom att förhindra ägglossning. Gestagenet påverkar även slemhinnan i livmodern så att ett befruktat ägg får svårare att fästa och utvecklas där. Sekretet i livmoderhalsen blir också tjockare. Det gör det svårt för spermierna att ta sig upp genom livmoderhalsen till livmodern.
När man sätter in den knölar man bara ihop den mellan pekfingret och tummen. Så här:
Och ställer/lägger/sätter sig i valfri position. Så här:
Och på något mirakulöst sätt så sitter den sedan fast. Det kan vara lite svårt att veta i början men man får ju pilla runt lite och känna efter. Gå runt lite. Obs! Den ska inte kännas alls när du rör dig.
Där sitter den sedan i tre veckor tills man tar ut den. Du kan då välja att sätta in en ny direkt och därmed hoppa över din mens eller låta fittan vara utan ring i en vecka och därmed få mens. Efter en vecka sätter du in en ny och så börjar det om igen. Den är väldigt enkel att ta ut då du känner den med två fingrar och bara drar. Du är skyddad mot graviditet även under den veckan den är ute!
Känns den när du har sex? Man kan ju känna den med fingrarna men den skapar inga komplikationer under själva penetrationen (älskar det ordet). Om man tycker att det känns så kan man ta ut den och sedan sätta in den direkt igen! Jag upplever till och med mer känsel. Halleluja!
Fördelar?
- Fördelarna hittills för mig är att jag inte svullnat upp. Bara lite innan mens.
- Mensen är smärtfri och kort. SÅ. SKÖNT.
- Man behöver inte tänka på och hela tiden komma ihåg att ta ett piller.
- Hormonerna svävar inte runt i hela kroppen (enligt min barnmorska, kan behövas källkritik).
- Är ganska billig, ungefär 100 kronor per ring/månad. Eller är det dyrt? (Kopparspiralen är gratis)
- Kan lindra mensvärk.
- Att man ändå måste tillföra kroppen hormoner.
- Biverkningar finns såklart men är ändå ganska lindriga.
Nackdelar?
- Tydligen finns stor risk för minskad sexlust vilket är bu. Så har det inte varit för mig. Men har som sagt bara haft den i en månad ungefär.
- Dyrare än kopparspiral som är gratis.
- Inte så väldigt bra för naturen. Även en använd ring innehåller en viss mängd hormoner. Använda och överblivna ringar ska därför lämnas in till ett apotek för att undvika att det verksamma ämnet sprids i naturen.
- Att man ändå måste tillföra kroppen hormoner.
- Biverkningar finns.
Jag tänker att detta är ett ganska bra alternativ till p-piller och minipiller. MEN jag vill betona att erfarenheter av preventivmedel är så himla olika från person till person. Jag tycker i alla fall att P-ringen fungerar bra och jag hoppas den fortsätter att göra det! Är glad att jag hittat något som inte är piller. Och just det, ringen jag använder är en NuvaRing, läs mer om den här!
P-rings-puss och hej!
Godiskaktus.
Glad lördag vill jag önska eder alla! I kjol från Beyond Retro och tröja från Monki. Och skor från Humana. Jag ska på 25-års fest och har gjort en godiskaktus av gurka, geléhallon och polly. Ni vet ett sånt där man gjorde när man var liten? Kände hur historiens vingslag svischade förbi när jag tryckte tandpetarna i gurkan.
Puss på er och ha en fin kväll!
Hurra för vårtorna och svarta nya byxor.
Igår hade jag på mig mina nya brallor från Weekday. De är nog de skönaste byxorna som klätt mina spiror på länge. Så luftiga och resåriga och dessutom så snögga! Jag längtar till jag kan ha dessa med träskor till i sommar och utan strumpbyxor under utan att frysa. Jag testade igår och tyckte att det blåste lite väl kallt om fjösen och mina benhår krusade sig i protest. För man vill ju gärna tänka att det är varmt nu fast det är det fan inte. Det är svinkallt. (Förlåt för klag) Jag sitter ju inne i en kall men ack så anrik läsesal inne på Kungliga Biblioteket hela dagarna så jag får väl skylla mig själv. Brrrrrrrrrrrrr.
Idag var det så kallt att mina bröstvårtor inte fick en lugn stund. Både i kroppsligt anseende och i form av blickar från andra, läs manliga, biblioteksbesökare. Bröstvårtor provocerar. De ska inte synas. Nä, de ska vadderas undan i behåar annars är du FAN HÄMNINGSLÖS. Ve och fasa för vååååårtor. Vårtfriheten skriver jag nu till som en ny viktig punkt i mitt feministiska manifest.
Hurra för vårtorna och ha en bra torsdag! Jag ska träffa joursystrar och dricka en öl eller två.
Det är minsann dags för Vintagebloppis i år igen!
Hurra och ja och hurra igen! Jag har idag glada nyheter: Den otroligt lyckade succén Vintagebloppisen kommer att bli av i år igen! Denna gången i samarbete med Stockholms Stadsmission som också kommer att finnas på plats med en massa fina saker till salu. Den ordnas av Linda Hansson och Jessica Silversaga och vi är en massa bloggare som kommer stå och sälja diverse pinaler, kläder, prints, böcker och jag kommer att sälja en begränsad upplaga av mina Guldfittor! Så ni som mailat mig och velat köpa, passa på där!
Bloggare/instagrammisar ni kommer att få möta är:
(Klicka på bilderna för att komma till blogg!)
Frida Salomonsson
Emelie Norström
Elsa Maria Axelsson
Louise Lemming
Emma Forsberg
Lisen Edwardsson
Karoline Pettersson
Linda Hansson
Jessica Silversaga
Miriam Parkman
Johanna Alm
Elsa Billgren
Annika Bäckström
Flora Wiström
Caroline Åsgård
Emma Sundh
Jag
Sandra Abi-Khali
LÄS MER OM ALLA FÖRSÄLJARE HÄR. Även vintagebutikerna Old Touch, Vintagefabriken och Retro Trend kommer att finnas på plats! (Läs mer om dem här)
Det hela kommer att äga rum på Grillska huset i Gamla stan den 31:a maj och håller på mellan kl. 11-16. Det kostar 60 kronor och du kommer förutom att handla loppis även kunna gå på workshop i vintagefrisyrer med Retroella, en föreläsning med Vintagestudion och en med Elsa Billgren. Läs mer om dessa här.
Puss puss och vi ses väl?
(Kan avslöja att jag har flera lådor fyllda med kläder)
Hej hej rensning buuu för kaos.
JAG HAR FÖR FARAO KLÄDER EXAKT ÖVERALLT! Jag måste leta leta leta innan jag hittar tröjan jag tänkt ta på mig. Om jag ens minns vilka tröjor jag har pga kaos.
Därför kommer en garderobrensning äga rum ganska snart och vinterkläder ska rensas bort och ersättas med våååååårplagg. För det måste väl vara dags nu? Eller vågar man? Ofta så är det ju just den aktiviteten som brukar utlösa en smärre snöstorm...
Det braiga är att en massa kläder kommer att läggas i kartonger och inom en snar framtid säljas för en billig penning. Mer info om detta kommer att komma imorgon så håll ögonen öppna! Tjoho!
Glittersmink och glitterstrumpor. Joursystrar och fitta-halsband. Blomstertak och äckliga matlådor. Näsproblematik och trapphus-posing.
Blöööja vad dålig jag är på att ta hand om bloggis. MEN här kommer en liten redogörelse på vad jag gjort på sistone. Jag har:
Köpt och läst den eminenta nya tidskriften Historiskan som berättar om en massa mäktiga kvinns som uteslutits ur historieskrivningen. Lästips!
Invigt min vän Annas balle som har en aaaaamazing view över Mälaren och Västerbron och lite Gröndal.
Fått in en sån jävla disciplin att jag varit utanför Kungliga Biblioteket INNAN det öppnade klockan nio. Är så mallig. Obs har hänt en gång.
Väl därinne har det druckits väldiga mängder kaffe.
Ja, och skrivits uppsats då.
Ätit sushi med världens i särklass finaste jävla man.
Duschat.
Köpt sneakers som är så himla sköna så att mina fötter gråter av kärlek till mig. En smärre revolution pågår därnere. Med tillhörande skosvetts-impregnering.
Köpt ett par klackisar också. Fötterna blir arga på mig igen. Osköna jävlar.
Önskat mig en blomstertak.
Varit på stan i solen med Anna och Kajsa och druckit kaffe i park.
Haft min nya morgonrock på mig ute i public.
Poserat i trapphus.
Poserat i trapphus med Stina.
Haft glitter i fejan.
Bestigit tak.
Suttit på en takterass vid Nytorget och druckit bubbel och varit så glad. Fast också dragit på mig en sjuhelvetes förkylning.
Centrerad till näsproblematik.
'Då lambi varit min bästa vän.
Tvättat och skakat rumpa.
Lagat till äckliga matlådor.
Satt en sollampa på köksbordet.
Varit på utbildning på Stockholms Tjejjour som varit det finaste finaste jag varit med om.
Haft glitterstrumpor och lyssnat på föreläsningar om normaliseringsprocessen, sex som självskadebeteende, incest, bemötande av unga tjejer och massa annat tungt och jobbigt men viktigt.
Kissat (och snytit mig) på fin toalett.
Och sist men inte minst fotat helgens finaste halsband. (Tillhörande Louise)
Puss på er och jag ska fasen skärpa mä! TACK för världens bästa jour-systerhelg också. Så fint.
Och vinnaren är...
Jag har nu ÄNTLIGEN korat en vinnare i tävlingen om Mohedatofflorna! Tidigare har jag gjort lite halvtaffliga viedos där jag presenterar vinnaren men det glömmer vi bort nu och går tillbaka till den gamla hederliga gif:en. (En halvtafflig sådan istället alltså) Och vem giffar inte bättre än självaste Grynet?! Jag låter alltså henne berätta vems fötter som ska bli så ända in i helvetes glada av att få ha mohedatoffels på fötterna:
Grattis grattis Elvira! Om det möjligtvis var fler Elviror som tävlade så är vinnaren den jag skickat ut ett mail till. Svara på det så kirrar vi dina skor!
STORT TACK till alla som tävlade och delade med sig av sina fina sommarplaner! Jag har tagit inspo ska ni veta. Tack också Mohedatofflan och puss på din träsula i äkta trä!
